Dumbledores dilemma
En kort reflektion om socialt arbete
I Harry Potter-serien möter vi en fascinerande kollision mellan två kunskapsparadigm. Dumbledore representerar det ultimata mänskliga omdömet - han navigerar genom profetior, urgammal magi och djup visdom. Men ur ett barnskyddsperspektiv framstår hans hantering av Harry som djupt problematisk.
Skrubben under trappan. Den systematiska exkluderingen. Det medvetna undanhållandet av identitet. I vår värld skulle detta utlösa omedelbar utredning enligt socialtjänstlagen. Men Dumbledore opererade i en helt annan logik - profetians logik, där slutmålet (Voldemorts fall) rättfärdigade medlen.
Här ser vi en extrem version av spänningen mellan Människa och Maskin. Dumbledore litade helt på sin tolkning av större sammanhang, på blodsmagi och ödesbundna mönster. Ingen BBIC-triangel, inga riskbedömningar, inga vårdplaner. Bara en gammal trollkarls övertygelse om att detta var enda vägen.
Men tänk om vi applicerat moderna barnskyddsprinciper? Regelbundna hembesök hade kunnat identifiera vanvården. Stödinsatser till familjen Dursley hade kanske förbättrat situationen. Harry hade haft rätt till information om sin bakgrund enligt barnkonventionen.
Paradoxen är slående: Dumbledores försummelse ledde faktiskt till det önskade resultatet. Harry överlevde, utvecklade resiliens och fullföljde sitt öde. Men i hur många fall kan vi förlita oss på sådan tur? Hur många barn i utsatta placeringar har en magisk skola som väntar?
Detta illustrerar försiktighetens pris vi diskuterat tidigare. Dumbledore valde att prioritera det långsiktiga skyddet (blodsbandet) över Harrys omedelbara välbefinnande. En modern socialtjänst hade troligen gjort tvärtom - men till vilket pris?
Kanske ligger lärdomen i att vi behöver både Dumbledores holistiska visdom OCH systematisk uppföljning. Både förmågan att se större mönster OCH strukturer som skyddar barn i vardagen. Inte antingen eller, utan både och.
I slutändan påminner Harry Potters fall oss om att även den djupaste visdomen behöver balanseras med systematiskt skydd. Alla barn förtjänar både profetians hopp och rutinmässiga välfärdskontroller.
En reflektion om när övernaturlig visdom möter jordnära barnskydd.
Gripande metaforisk kopplingar. Kom att tänka på Emil i Lönneberga. Han hade förmodligen blivit omedelbart placerad utan hänsyn till de potentiellt skyddande personerna i nätverket