AI-utvecklingens horisont: Från assistans till partnerskap till pionjärskap
En kort reflektion om Anthropic:s AI Claude
När jag betraktar denna progressionskurva från Claude 3.7 Sonnet-presentationen slås jag av hur den speglar det paradigmskifte vi står inför i relationen mellan människa och maskin – precis det tema vi utforskat genom vår blogg.
Kurvan visar inte bara teknologisk utveckling utan en fundamental förändring i relationsdynamiken: från Claude som assistent 2024, till samarbetspartner 2025, till pionjär 2027. Denna snabba transformation – bara tre år – tvingar oss att ompröva hela samspelet mellan människa och maskin, inte bara enskilda aspekter.
Vi befinner oss i stormens öga av ett paradigmskifte som omformar hela vårt samhälle. Det handlar inte bara om nya verktyg utan om en fundamental omförhandling av relationerna mellan vetenskap, teknologi och mänskliga strukturer.
Jag ser paralleller till våra diskussioner om kunskapsöverföring och översättning mellan olika nivåer. När AI utvecklas från att stödja till att samarbeta jämbördigt förändras timglasets struktur fundamentalt. Vad händer med mellanleden i denna struktur? Hur omformas professionell bedömning när maskinen blir mer än ett verktyg?
Detta påminner om spänningen mellan människa och maskin i välfärdssystemen – men intensifierar frågan. När AI inte bara följer regler utan även skapar genombrott utmanas hela vår förståelse av professionell kunskap och auktoritet.
Hur det kommer se ut på andra sidan av detta skifte vet vi ännu inte. Mina texter i denna serie är just ett försök att bearbeta och utforska hur vi kan tänka kring dessa komponenter och deras samspel i denna transformativa tid. Timglasmetaforen får ny relevans när vi ser denna kurva – vad händer när maskinen kan röra sig genom alla nivåer med en hastighet och kapacitet som överträffar det mänskliga?
En kort reflektion om Människa & Maskin, Anthropic och deras AI-modell Claude