Människa & Maskin: Barnskyddets Minority Report-paradox
En kort reflektion om AI:s förutseende kraft
I Spielbergs dystopiska thriller Minority Report arresterar polisen människor för mord de ännu inte begått. Pre-cogs – människor med övernaturliga förmågor – förutser brotten, och en specialstyrka griper förövare innan de ens hunnit tänka tanken. Filmen utforskar det djupt problematiska i ett rättssystem som dömer intentioner istället för handlingar. Den ställer publiken inför en obehaglig fråga: är det rätt att straffa någon för ett brott de tekniskt sett aldrig begått?
Rättsstaten vilar på principen att man är oskyldig tills motsatsen bevisats, och att man döms för faktiska handlingar, inte potentiella. Men vad många inte reflekterar över är att vårt barnskyddssystem faktiskt opererar enligt en princip som påminner om filmens pre-crime-avdelning.
Till skillnad från rättssystemet, som kräver bevis bortom rimligt tvivel för redan begångna handlingar, fungerar barnskyddet fundamentalt annorlunda. Här bedöms istället framtida risker, och ingripanden sker baserat på potentiella skador. Som lagstiftningen fastslår: barns skydd ska tillgodoses om en påtaglig risk föreligger för skada av hälsa och utveckling.
Den etiska tveksamheten i filmens koncept är uppenbar – men inom barnskyddet är detta ingen dystopisk fiktion, utan en nödvändig verklighet. Här skapar det en daglig spänning för socialarbetare som navigerar mellan tre konkurrerande systemlogiker:
Brottssystemets bakåtblickande, bevisbaserade logik
Barnskyddets framåtriktade riskhantering
Familjestödets relationsorienterade arbete
Häri ligger paradoxen: vi måste fatta beslut om framtiden baserat på ofullständig information, utan vare sig filmens pre-cogs eller perfekta algoritmer. Varje beslut – att ingripa eller avstå – bär sitt eget pris och sina egna risker.
Med dagens AI-utveckling står denna paradox i skarp belysning. Tänk om system kunde integrera data från skola, vård och socialtjänst för att identifiera barn i riskzonen tidigare? Det skulle potentiellt kunna rädda liv, men också fundamentalt förändra balansen mellan människa och maskin i välfärdsstaten.
Kanske är barnskyddets största utmaning inte att välja mellan mänskligt omdöme och systematik, utan att konfigurera system där båda krafterna samverkar – både pre-cogs och mänsklig tolkning i ständig dialog.
En reflektion om Socialt arbete