Människa & Maskin: Hur djupt är maskinens kaninhål?
En kort reflektion
“This is your last chance. After this, there is no turning back. You take the blue pill — the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill — you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit hole goes.” — Morpheus, The Matrix
En verksamhetschef inom vården sa något som på djupet berörde mig:
“Statistiken som visar ökande psykisk ohälsa betyder inte nödvändigtvis att fler mår dåligt — vi mäter det bara mer. Men paradoxalt nog kanske all denna mätning och medvetenhet faktiskt förvärrar situationen.”
I dagens välfärdssystem står vi inför ett liknande val som Neo i Matrix. Ska vi fortsätta bygga, verka i och leva i Maskinen med alla dess regler, förantaganden och förväntningar, eller behöver vi stanna upp och fråga oss om vi har blivit en del av problemet?
Ta socialtjänstens barnavård som exempel. Genom orosanmälan och dess formella rutiner, blanketter och verktyg har vi byggt en kraftfull maskin för att identifiera utsatta barn. Men när varje oro blir en potentiell anmälan som ska göras för någon annan, varje observation och formell anteckning — skyddar vi verkligen barnen bättre? Eller skapar vi omedvetet ett samhälle där vuxna tar ett steg tillbaka från sitt naturliga ansvar att bry sig om barn och deras relationer i sin närhet?
Maskinen mäter inte bara verkligheten — den formar den. Varje ny rutin och rapporteringssystem skapar nya beteendemönster som påverkar hur vi engagerar oss i våra gemenskaper. I vår strävan att skydda samhällets mest utsatta kanske vi försvagar de grundläggande mänskliga band som utgör det verkliga sociala skyddsnätet.
Detta är inte ett argument mot systematiska metoder. Den verkliga frågan är hur vi bevarar vårt mänskliga ansvar samtidigt som vi navigerar i de system vi skapat. Vägen framåt ligger i medveten integration — vi behöver både maskinens systematik och utrymmen för genuin mänsklig gemenskap.
Kaninhålet är djupt, men den verkliga insikten finns kanske i att lära sig att röra sig mellan världen av mänskligt ansvar och systematisk formaliserad kunskap, med båda i perspektiv för utveckling av Människa & Maskin.
En reflektion om Socialt arbete