Människa & Maskin: Öppna och stängda rum
En kort reflektion
Bland Människa och Maskin pågår ständigt val mellan att öppna och stänga processer. I förbättringsarbete när något i verksamheten förändras kan vi lätt förnimma två sorters röster höjas:
Vi behöver mer struktur! säger den ena rösten. Vi behöver mer flexibilitet! säger den andra. Båda hade rätt — och fel.
Det är lätt att tänka att maskinen — våra system och rutiner — representerar det stängda, medan det mänskliga står för öppenhet. Men verkligheten är mer komplex. Jag har sett hur människor kan fastna i mekanistiska tankemönster lika rigida som vilket datasystem som helst. Och jag har sett hur väldesignade system kan öppna våra ögon för nya perspektiv, som när en systematisk uppföljning plötsligt visar mönster vi aldrig anat.
En helt öppen organisation där allt ständigt är uppe för diskussion kör i diket — både med verksamhetens kvalitet och arbetsmiljön för människorna i den. En helt stängd organisation likaså — den skulle missa nödvändig flexibilitet och förlora sin innovationsförmåga. Konsten ligger i att läsa av och balansera mellan;
när ska vi öppna för dialog?
när är det dags att stänga och fatta beslut?
Samma princip gäller i det större mötet mellan människa och vår samhälleliga demokratiska maskin - där behöver vi både öppnande och stängande processer. Det är i denna pendling mellan öppenhet och struktur, mellan reflektion och handling, som utvecklingen drivs framåt.
En reflektion om Socialt arbete…