Människa & Maskin: Från glesbygd till storstad - en professionell övergång
En kort reflektion
I sommar lämnar jag och min familj Umeå för Göteborg. Efter nästan ett decennium i glesbygdens socialtjänst väntar nu storstadens pulserande verklighet.
Glesbygdens sociala arbete har format mig på djupet. Här är gränsen mellan människa och system ofta tunnare. Systemen är inte så rigida av formaliseringar, lokalkännedomen blir en viktig kunskapsform och relationerna mer personliga och betydelsefulla.
Nu väntar en annan verklighet med större specialisering och mer komplexa sociala strukturer. Systemet - våra formaliserade metoder och organisatoriska ramar - får nog ofta en mer framträdande roll.
När jag förbereder flytten slås jag av de fundamentala skillnaderna i hur socialtjänsten organiseras. I Nordmaling har vi 2 verksamhetschefer som tillsammans ansvarar för 35 medarbetare. I Bjurholms kommun har 4 socialsekreterare rapporterat direkt till socialchefen. Kontrasten är slående – i Göteborgs stad finns totalt 223 chefer inom socialtjänsten, varav 186 enhetschefer och 37 avdelningschefer.
Det som fascinerar mig är hur vi kan ha så olika organisationslogik inom samma profession, beroende på geografi och befolkningsunderlag. Detta är en dimension av Sveriges socialtjänst som ofta förbises, men som har avgörande betydelse för både arbetsmiljö, möjlighet till specialisering och ytterst kvaliteten i det stöd vi erbjuder medborgarna.
Jag bär med mig glesbygdens lärdomar in i storstadens kontext, redo att utforska hur balansen mellan människa och system tar sig uttryck i en ny miljö.
Har du erfarenhet av liknande övergångar? Vad förändrades i ditt sätt att arbeta?