Människa & Maskin: Pythagoreerna - Mellan det mätbara och det omätbara
En kort reflektion
När Pythagoras upptäckte att musikaliska intervall kunde beskrivas genom enkla matematiska förhållanden, öppnade han ett fönster mellan två världar: en värld av formler och en värld av upplevelser. Oktaven följer förhållandet 2:1, kvinten 3:2, kvarten 4:3 – enkla matematiska relationer som skapar komplex skönhet.
Denna insikt har en direkt parallell i modern välfärd. I socialarbetets vardag står vi med ett ben i vardera värld. På ena sidan har vi Maskinen - systemet med lagar, mallar och formaliseringar. På andra sidan finns det mänskliga – intuition, erfarenhet, tysta kunskapen som vår magkänsla.
Formaliseringar har gett oss mycket. BBIC-strukturen skapar systematik i barnavårdsutredningar utifrån syntes av vetenskap. Standardiserade bedömningsmetoder ökar likvärdighet. Men precis som musikens matematiska grund bara är en del av musikupplevelsen, är våra system bara en del av socialt arbete.
Pythagoreerna själva stötte på denna gräns. När de upptäckte irrationella tal som √2 – tal som inte kunde uttryckas som enkla bråk – uppstod en kris i deras världsbild. Vissa fenomen låter sig helt enkelt inte fångas i enkla formler, hur mycket vi än försöker.
I dagens utveckling med formaliserade system behöver vi diskutera dessa kunskaper. Vissa aspekter av mänskligt arbete kan formaliseras och där kan maskiner avlasta. Andra aspekter kräver det mänskliga omdömet, förmågan att uppfatta nyanser som ingen algoritm kan programmeras att se.
Arbetet handlar om att navigera i detta spänningsfält. Att använda system och strukturer som stöd, men aldrig låta dem helt ersätta det professionella omdömet. Att se värdet i det systematiska utan att förlora kontakten med det mänskliga.
Leonard Cohen fångar denna spänning perfekt i låten Hallelujah. Han inleder med den avväpnande frågan You don't really care for music, do you? innan han går in på de tekniska detaljerna om the fourth, the fifth, the minor fall, the major lift. Det är en skarpsinnig vändning: först ifrågasätta lyssnarens genuina intresse, sedan presentera musikteori. Låten påstås ju trots allt vara - what David played, and it pleased the Lord – den ultimata kontrasten mellan tekniskt korrekt framförande och gudomlig inspiration. På samma sätt balanserar socialt arbete mellan vetenskap och konst, mellan mätbar systematik och mänsklig intuition – och denna balans kan vara avgörande för dem vi möter.
Hur balanserar du i ditt arbete mellan systematik och intuition? När har din professionella känsla visat sig viktigare än vad systemen indikerade?