Välkommen till Människa & Maskin: Socialt arbete i smältdegeln
Del 1 och introduktion
En ny resa börjar
När Augustus Y. Napier skrev Familjen i smältdegeln fångade han en fundamental insikt om mänskligt förändringsarbete. I smältdegeln — denna plats för transformation — möts och omformas olika perspektiv och erfarenheter till något nytt. Det är i denna anda jag vill utforska ett av vår tids mest avgörande möten: mellan det mänskliga omdömet och våra allt mer formaliserade samhällssystem.
Två världar möts
I dagens socialtjänst står vi med ett ben i vardera värld. På ena sidan har vi det mänskliga — relationerna, samtalen, den tysta kunskapen och det professionella omdömet som växer fram genom erfarenhet. Detta är världen som Napier beskriver i sin klassiska bok, där förändring sker genom möten mellan människor, våra ritualer och samtal, där komplexitet är en grundförutsättning och där varje situation är unik.
På andra sidan finns maskinen — våra system, rutiner, formaliserade metoder och dokumentationskrav. Detta är samhällets försök att skapa ordning i komplexiteten, att säkerställa rättssäkerhet och kvalitet genom systematik och struktur. Detta i vad jag kallar timglaset — den nödvändiga strukturen av aktörer som är involverade för att hantera ett omfattande välfärdssamhälle.
Timglaset som metafor
Timglaset är en talande bild för hur kunskap och styrning rör sig genom våra välfärdssystem. I toppen finns forskare och beslutsfattare som analyserar och utvecklar riktlinjer. I mitten finns den smala passagen där allt detta ska översättas till praktisk verksamhet. Och i botten finns frontlinjepraktiken — där det dagliga mötet med människor sker och kunskap ska omsättas i praktik.
Men till skillnad från ett vanligt timglas behöver kunskap och erfarenhet röra sig i båda riktningar. Praktikens erfarenheter måste kunna påverka forskning, politik och policybeslut, samtidigt som systematisk kunskap behöver nå ut i verksamheterna. Detta kräver en ständig dialog mellan människa och maskin.
Smältdegeln som möjlighet
När dessa världar möts — det mänskliga och det formaliserade — uppstår både utmaningar och möjligheter. Precis som i Napiers smältdegel handlar det inte om att välja sida, utan om att skapa något nytt genom mötet mellan olika perspektiv. Det handlar om att:
Utveckla system som stödjer mänskligt omdöme
Hitta vägar att dokumentera, följa upp samt använda dokumentationen så den bidrar till värde
Skapa utrymme för utveckling inom givna ramar
Bygga broar mellan forskningsbaserad kunskap och praktisk erfarenhet
En personlig resa
Min egen resa genom dessa landskap började i min uppväxt, i en miljö präglad av vetenskapligt tänkande och politiskt engagemang. Som socialarbetare och senare chef inom socialtjänsten har jag sett både styrkan och begränsningarna i våra system. Jag har upplevt frustrationen när administrativa krav tar över, men också glädjen när vi lyckas integrera systematik med mänskligt omdöme på sätt som verkligen gör skillnad.
Det är dessa erfarenheter, tillsammans med mina nuvarande studier i evidensbasering vid Göteborgs universitet, som driver mitt skrivande. Jag vill utforska hur vi kan utveckla ett samhälle som förenar det bästa från båda världar — som är både systematiskt och mänskligt.
En inbjudan till dialog
Denna plattform är tänkt som en plats för reflektion och dialog kring dessa frågor. Här kommer jag dela tankar och erfarenheter kring:
Balansen mellan formaliseringar och mänskligt omdöme
Integration av olika kunskapsformer i praktiken
Utveckling av stödjande system
Vägar framåt för en mer human välfärd
Min förhoppning är att detta kan bli ett forum för gemensamt lärande, där olika perspektiv och erfarenheter kan mötas — precis som i smältdegeln Napier beskriver.
Vägen framåt
I kommande inlägg kommer vi utforska olika aspekter av mötet mellan människa och maskin i modern välfärd. Vi kommer titta på:
Hur evidensbaserad praktik behöver balanseras mellan systematiska metoder och mänskligt omdöme
Vägar att utveckla lärande organisationer som integrerar olika kunskapsformer
Möjligheter att skapa system som stödjer snarare än kontrollerar
Sätt att bevara det mänskliga i en alltmer systematiserad värld
Följ gärna med på denna resa genom att prenumerera. Och än viktigare — bidra med dina egna tankar och erfarenheter i kommentarsfälten. Det är genom dialog och gemensam reflektion som vi bäst kan utveckla vägar framåt.
Detta är det första inlägget i serien "Människa & Maskin" som utforskar spänningsfältet mellan systematisk kunskap och mänskligt omdöme i modernt välfärdsarbete. Följ gärna serien för fler reflektioner kring dessa teman.