Tankesmedja som växande kunskapsbro
En kort reflektion
Vi har under några år nu testat en tankesmedja inom socialtjänstområdet i Västerbotten. Det har varit roligt att se tankesmedjan formas, från några få deltagare från främst FoU och forskare vid Universitetet samt enstaka praktiker från kommunernas socialtjänst. Dessa har utvecklats till fler forskare, fler vid FoU och framförallt fler som deltar från socialtjänsten. Något som började ostrukturerat och för att få ihop personer för samtal mellan akademi och praktik har nu vuxit sig till en större plattform där en deltagare nu sa att vi kan se framför oss plattformen som bas men med förgreningar till fler forum - då socialtjänstområdet är ett brett område där många olika aktörer är involverade.
Kontaktytor som överbryggar kunskap
När jag reflekterar över våra samtal i tankesmedjan slås jag av hur de speglar den djupare dynamiken mellan teori och praktik, mellan system och människor, som genomsyrar hela välfärdsområdet. FoU-enheterna befinner sig i en fascinerande position – som översättare mellan akademins teoretiska perspektiv och praktikens vardagsverklighet.
Denna roll som kunskapsmäklare är både krävande och avgörande. I tankesmedjan diskuterade vi hur praktiken behöver stödsystem för kunskapsuppbyggnad och hur FoU kan vara en nyckelspelare i att översätta insikter från nationell nivå till lokala sammanhang. Men bakom dessa pragmatiska diskussioner finns en djupare fråga: hur kan olika former av kunskap – forskningsbaserad, erfarenhetsbaserad och den som kommer från brukares egna livserfarenheter – mötas och berika varandra?
Dialog som bygger broar
Vårt samtal om att skapa samsyn kring problem, insatser och utfall rör kärnan i denna utmaning.
Problemformuleringen kräver en ömsesidig dialog om behov där praktikens verklighetsförankring möter forskningens systematiska perspektiv.
För insatser behöver kommunerna både lyssna till vetenskapliga rön och kritiskt granska dem utifrån lokala förutsättningar.
Och när det gäller utfall och kvalitetsindikatorer behöver vi utveckla sätt att mäta det som verkligen betyder något, inte bara det som är enkelt att mäta.
Exemplet från en kommun där IT-personal fick testa att arbeta i hemtjänsten är särskilt belysande. När teknisk expertis (om insatser) möter vardagens omsorgsarbete (utifrån behoven) uppstår nya insikter som ingen av parterna kunde ha kommit fram till på egen hand. Detta visar styrkan i att överbrygga olika kunskapsdomäner.
Gemenskaper som utvecklar praktiken
Det mest värdefulla med tankesmedjan är kanske inte de enskilda insikterna, utan själva rummet den skapar – ett rum där olika perspektiv kan mötas utan att behöva underkasta sig varandra. Genom att sammanföra forskare, utvecklare och praktiker skapas förutsättningar för en kunskapsutveckling som varken är ensidigt teoretisk eller ensidigt praktisk, utan genuint integrativ.
När jag ser tillbaka på tankesmedjans utveckling – från ett informellt samtalsforum till en strukturerad plattform med potential att förgrena sig vidare – ser jag ett hoppfullt exempel på hur klyftan mellan olika kunskapsvärldar faktiskt kan överbryggas. Inte genom snabba lösningar eller teknikfixering, utan genom tålmodigt byggande av relationer och ömsesidig respekt.
Kanske är det just i sådana här mellanrum – där olika världar möts – som den mest fruktbara utvecklingen kan ske. Inte genom att välja mellan mänskligt omdöme och systematiska metoder, utan genom att skapa utrymmen där de kan samexistera och komplettera varandra. I en tid av ökande komplexitet behöver vi fler sådana kontaktytor.
En kort reflektion om socialt arbete